Att vara barn på mitten av 1850-talet var helt annorlunda än att vara barn i dag. Många människor var fattiga, en del hade det bättre och några få var mycket rika. Därför var det stora olikheter i miljön som barn växte upp i, skillnader i bostäder, mat, utbildning och kläder. Hade man det bra ställt ville man gärna visa det. Ett sätt var att markera det genom sin klädsel. Kläderna blev ett särmärke som visade var på samhällets rangskala man befann sig.

Det var inte bara stor skillnad i klädsel mellan fattig och rik, utan också mellan pojke och flicka och mellan stor och liten. Dessa olikheter i sättet att klä sig visas i utställningens dockpar.

Malena Svensson, en av Bankgårdens guider, visar upp en dockorna med allmogens dräkt på sig. På vissa platser bland allmogen, dvs den jordbrukande befolkningen, dröjde ett ålderdomligt sätt att klä sig kvar. Samma dräktskick gick i arv från generation till generation. Vi kallar idag sådana kläder för folkdräkter.

Pojken har en dräkt från Dädesjö socken i Uppvidinge härad. Han har linneskjorta och ylleväst och byxor av sämskat skinn. De många blanka knapparna visar att det är hans finkläder.

Lindebarn Det nyfödda barnet kläddes närmast kroppen i mjuka linnetyger, stjärtlapp, skjorta och tröja och sveptes i blöja och mantel, dvs fyrkantiga tygstycken. Dessa plagg hölls på plats av en 2-3 meter långa lista som lindades ganska fast runt kroppen. På senare tid fick barnet ha armarna fria. Man lindade barnet dels för att hålla kläderna på plats och för att det inte skulle kunna sparka av sig i den ofta kalla bostaden. Man trodde också att barnen skulle få rakare armar och ben av att lindas. På mössan kunde man se om det var en pojke eller en flicka. Pojkens mössa syddes av fem-sex tygbitar och flickans av tre.

Halvväxtlingar När barnen började skolan fick de ungefär likadana kläder som de vuxna. Det kallades för att vara ”halvväxtling” och de skulle kunna utföra en hel del sysslor.

Flickorna fick hjälpa till i hushållet, de fick passa sina småsyskon, de skulle kunna karda och spinna och kanske mjölka kor och getter.

Pojkarna hjälpte till på åkern och i skogen, de fick hugga ved och tröska. Ibland fick barnen hjälpa till med försörjningen genom att ta arbete som t.ex. vallpojke eller barnpiga. Som lön fick de ofta bara maten.

 

Bland övriga dockor finns även koltbarn, Barn i staden och ”Bättre man barn” – som visar på respektive grupps kläder.