(Texten är hämtad ur Vrigstads sparbank 1867-1967, som gavs ut med anledning av bankens 100-årsjubileum. Författare: Rudolf Thunander.)

Doktor C. D. Lindskog, provinsialläkare i Vrigstad 1863-1885, ordförande i sparbankens styrelse 1867-1885. Född 1828, död i oktober 1885 på gästgivargården i Svenarum under en sjukresa.

Den äldsta sparbanken i Jönköpings län är Länssparbanken, som grundades 1831. Därnäst i ålder är sparbankerna i Eksjö och Värnamo, som båda tillkom 1836. Sedan följer Gränna 1852, Vetlanda 1857 och Västbo härads sparbank, som bildades 1860. Vrigstad blev nummer sju.

Den 7 mars 1867 hade dåvarande provinsialläkaren doktor C. D. Lindskog kallat till sammanträde för att diskutera bildandet av en sparbank. Man beslutade, att till Västra härads samtliga 21 socknar skicka ut teckningslistor, där var och en, som ville träda in son principal (kallas nu huvudman) kunde teckna sig för ett bidrag på minst 5 kronor. Detta belopp fick man förbinda sig att låta innestå räntefritt i tre år.

Pengarna, som man fick in på dessa listor, skulle användas till startkostnader och grundkapital. De personer, som tecknat bidrag, skulle välja styrelse, revisorer, antaga reglemente o.s.v. Den 11 jan: hölls sammanträde på nytt. Av teckningslistorna hade bara 11 kommit tillbaka. Listor saknades t.ex. från Norra Ljunga, Skepperstad, Fröderyd och Ödestugu socknar. Men på de elva inkomna listorna hade i alla fall 72 personer tecknat sig för 380 riksdaler och detta ansåg sammanträdet fullt tillräckligt för att enhälligt besluta gå vidare med val av styrelse och andra praktiska detaljer.

Den första styrelsen, eller direktionen som den då hette, fick tolv ledamöter, alla med titeln direktör:
Doktor C. D. Lindskog, Vrigstad
Majoren och Riddaren G. F. A. Kulberg, Bjärkaryd, Hylletofta
Majoren och Riddaren O. Rydingsvärd, Biskopsbo Vrigstad
Kyrkoherden L. C. Wetter, Vrigstad
Kronofogden C. W. Reutersvärd, Hultsjö
Kontraktsprosten och Ordensledamoten S. G. Bolin, Hultsjö
Häradshövdingen A. Rydbeck, Lundholmen, Vrigstad
Bruksdisponenten A. Rydberg, Hok
Stationsinspektoren C. Ohlsson
Regementsskrivaren I. Dahlström
Nämndemannen A. Johansson, Fägerhult, Nydala och
Landstingsmannen C. Meijenquist.

Lokal åt den nya banken upplät doktor Lindskog kostnadsfritt i sin fastighet. Det var ett rum på andra våningen i det röda huset i nuvarande Bankgården. Rummet möblerades med ”14 st. simpla stolar och ett dito större bord försedt med 4 st. lådor.” Man lät trycka och binda 3.000 motböcker och beslöt köpa en ordentlig kassakista.

Den 31 oktober 1867 öppnades banken för första gången för allmänheten. Annonser hade varit införda tre gånger i alla Jönköpings tidningar och kungörelse om öppnandet hade lästs upp i alla häradets kyrkor.

En torsdag var det, eftersom den dagen sedan gammalt var torgdag i Vrigstad. Torsdagen förblev genom decennier bankdag och har även sedan banken började hålla öppet alla dagar i veckan behållit något av sin gamla ställning, då den fortfarande är sammanträdesdag för styrelsen.

Där satt man nu kring ”det simpla bordet med 4 st. lådor” och väntade på kunder. Fyra herrar var det, varav tre var direktörer, d.v.s. ledamöter av styrelsen: doktor Lindskog, prosten Bolin, kronofogde Reuterswärd och som sekreterare apotekare Wiström. Väntan blev inte förgäves: det kom 24 insättare som tillsammans satte in 110 riksdaler. Ville man bli insättare fick man dessutom betala 10 öre för sparbanksboken. Banken fick en god början: under de första sju åren steg summan av förvaltade medel till cirka 150.000 kronor. Vissa år var utvecklingen rent språngartad. 1870 t.ex. steg siffran från 12.000 till 21.000 och året därpå från 21.000 till 50.000. Men efter 1874 började det gå trögt. Banken gick tillbaka varje år och gjorde t.o.m. vissa år smärre förluster. Inte förrän 1893, efter 26 års verksamhet, passerades 200.000-kronorsstrecket. Sedan gick det raskare: en million nåddes 1907 och två millioner 1914.

Siffrorna för de första åren visar, att banken motsvarade ett behov i bygden, hur blygsamma de än må te sig. Möjligheterna att låna var tidigare begränsade. Privatpersoner och kommunens och församlingens kassor kunde ge lån, men hos alla – även hos de s.k. besuttna – var det brist på kontanta pengar. Sverige hade bara börjat den långsamma och besvärliga övergången från naturahushållning till penninghushållning.

Behovet av en sparbank var säkert den främsta orsaken till att Vrigstads sparbank kom till. En annan orsak var kanske, att det just vid den tiden var ”modernt” att bilda sparbanker: mellan åren 1865 och 1875 bildades en fjärdedel av landets cirka 400 sparbanker. En tredje orsak har framhållits av borgmästare Gustaf Dahl i den minnesskrift, som han utarbetade till bankens 50-årsjubileum 1917. Han menar, att Vrigstad skulle sett sin gamla ställning som häradets centralort hotad av de nya järnvägsstationerna Sävsjö, Stockaryd och Lammhult. Han skriver:

”För att kunna dels behålla sin gamla ställning och dels konkurrera med dessa nya samhällen, måste Vrigstad rusta sig – och rustningen blef Vestra Härads Sparbank.”

Varför kom sparbanken till? Vad låg bakom? Kanske svaret helt enkelt är detta: där mannen med initiativet, idén och företagsamheten finns, där uppstår företaget.