Ett drygt 30-tal besökare kom till Gamla Bankgården söndagen den 31 oktober för att lyssna till textilkonstnärinnan Solveig Kristiansson och hennes man professor Ulf Beijbom.

Solveig berättade på sitt humoristiska och medryckande sätt om sin fars äventyrliga liv, som hon skildrat i den största gobelängen i hennes utställning i Bankgården. Bildberättelsen tar sin början när hennes far träffar sin blivande livsledsagarinna på en dans och hur han på dåtidens gentlemannamässiga sätt transporterade henne hem efter dansen, sittande på stången till sin ägandes cykel. Amerikafebern grep honom och han anträdde resan till Göteborg tillsammans med ytterligare några ynglingar från trakten. Även fästmön följde med till Göteborg för att där ta avsked av sin älskade. De lovade att hålla kontakten brevledes tills de kunde återförenas. I Canada fick han jobb som byggnadssnickare och allt som gick att spara av lönen sattes på ett konto. När han ansåg att kapitalet var tillräckligt för att sätta eget bo tillskrev han sin tilltänkta och bad henne komma över. Hon vägrade dock och han fick ett ultimatum, komma hem och få henne eller stanna och mista henne. Resultatet blev att han åkte hem och fick sin själs älskade. Den sista bilden på gobelängen visar de två sittande framför huset, som blev deras hem, och där dottern Solveig cyklar på sin trehjuling med katten på pakethållaren och den tama gåsen springande efter.

Efter Solveigs kåseri bjöds på ”Krösamos” med mjölk och andra förfriskningar.

Därefter vidtog den litterära delen av programmet då Ulf Beijbom berättade om ”Mina möten med Vilhelm Moberg”. De första kontakterna mellan Ulf och Moberg blev dramatiska då Moberg hyste en stor misstro till akademiker och ifrågasatte om han var kapabel till att leda uppbyggandet av Emigrantinstitutet i Växjö, vars stomme till att börja med var Mobergs insamlade material till Utvandrarromanerna. Dock blev det en vändning i Mobergs inställning på ett högst oväntat sätt. Källmaterialet till utvandrarromanen skulle hämtas i hans skrivarstuga på Väddö i Roslagen.

Växjödelegationen bestod av Mobergs gode vän Thorsten Petersson samt Ulf Beijbom. Dagen var varm och Moberg föreslog ett dopp i Väddö kanal. Petersson fick dispens från badande. Moberg själv presenterade sig i adamsdräkt medan Ulf var lite blygare och iklädde sig badbyxor. Nu skulle akademikern från Växjö sättas på ett mandomsprov. Moberg visade på en trampolin och möjligheterna att hoppa ifrån denna, vilket han troligen inte förväntade sig att akademikern skulle våga. Vad han inte visste var att Ulf hade en stor förkärlek för vattenkonster och med ett elegant svanhopp dök han med huvudet före i Väddö kanal. Efter detta var all misstro på akademikern Ulf som bortblåst och det fortsatta umgänget dem emellan mera jämlikt. Denna och mera spännande möten dem emellan fick vi höra.

De båda föredragshållarna tackades med blommor, rårörda smålandslingon och varma applåder. Detta var ett kulturarrangemang som gav mersmak, som många uttryckte det.

Gamla Bankgårdens utställningslokal för bokmärken var fylld till sista plats under de båda programpunkterna.