Gunnar Lägersten föddes 1920 i N. Sandsjö församling. 1930 kom familjen till Vrigstad och bosatte sig i dagsverkstorpet Maden under Lundholmen. När fadern dog 1931 fick Gunnar som 11-åring överta ansvaret för familjens försörjning. Två dagar i veckan fick han infinna sig på herrgården för att göra dagsverken. Han hade under ungdomen olika arbeten bl.a. som murarlärling, vilket han hade nytta av då han startade sin byggnadsfirma.

Lägerstens Byggnadsfirma AB
Firman startades av Gunnar Lägersten tillsammans med muraren Gustav Svensson. 1953 övertog Gunnar firman och Gustav var anställd många år. Gunnar sålde och byggde Svenska Trähus. På 50- och 60-talen byggdes flera hus med källare och gjutet valv mellan källaren och våningsplan och med ytterväggsbeklädnad bestående av gult eller rött fasadtegel. Gunnar var en mästare på att mura fasadtegel, många husväggar är fortfarande ett väl bevarat arbete från 50- och 60-talet. Förutom många villor byggde firman bl.a. brandstationen i Vrigstad, Nordiska Trähus lokaler, Vrigstad Wärdshus, skolpaviljongerna och Lundbergs pressgjuteri på Växjövägen. Många hantverkare har varit anställda i firman genom åren. Vissa slutade och startade eget.

Vrigstad Värdshus
Konrad Lönnborg och Gunnar Lägersten tog 1959 initiativ till att flytta det tidigare ålderdomshemmet och prästgården över Jönköpingsvägen för att bli värdshus. Byggnaden hade anor från tidigt 1700-tal som bygdens första egentliga prästgård, som låg söder om kyrkan. 1895 flyttades det till andra sidan Jönköpingsvägen för att bli ålderdomshem.

Under våren 1960 öppnades värdshuset. Margareta Lägersten, Harriet Strömqvist och Gunvor Johansson var några av de första som arbetade på värdshuset.

I mitten av 60-talet var värdshuset under några år även skolans matservering, innan skolan byggde en ny matsal vid Horverydsvägen. Ett par elever stod trafikpoliser när barnen skulle gå över den starkt trafikerade Jönköpingsvägen.

De första åren drev Gunnar och Konrad rörelsen tillsammans. Gunnar sålde sedan sin del till Konrad.

Vrigstads Cementgjuteri AB
I mitten på 60-talet startade Gunnar även Vrigstads Cementgjuteri AB, Lecafabriken, i en ny lokal på Stockarydsvägen 16. Gunnar hade bröder, som utvandrat till Amerika, vilket gjorde att Gunnar var över 18 gånger för att hälsa på bröderna.

Det var vid ett av dessa besök Gunnar gjorde bekantskap med s.k. Lecablock. Han tog med sig idén hem och startade tillverkningen i Vrigstad. Han var den förste i Sverige med att tillverka byggnadsblock av lättklinker, som materialet egentligen heter. Detta material fanns inte i Sverige men i Danmark. Han köpte det genom en grossist som hette Larsson & Zitron i Göteborg.

Ganska snart övertogs importen av Gullhögens bruk i Skövde, som tänkte lansera det i Sverige. De var mycket intresserade av det nya byggmaterialet då det ingick stora mängder cement i tillverkningen. Ingenjörer från Gullhögen var på Cementgjuteriet för att lära sig av Gunnar, som hade två års erfarenhet av produktionen. De arbetade även tillsammans för att få fram armerade balkar och element. Det ställdes stora krav på materialet för att få det godkänt av Statens planverk och byggnadsstyrelse.

På grund av sin sjukdom och långa sjukhusvistelser avyttrade Gunnar företaget 1972 till Arne Oskarsson, ägare till Grus och Betong i Värnamo.

Av hälsoskäl kunde Gunnar inte fortsätta med både byggfirman och Cementgjuteriet. Hösten 1970 övertogs byggfirman av Bengt och Arvid Gunnarsson. Firman blev då Vrigstad Bygg AB.

Vrigstad Industriprodukter
Gunnar Lägersten och Konrad Lönnborg planerade att tillverka ”bosabänken” – ett skydd att sätta mellan fram- och baksätena för att förhindra att barn trillar ned mellan sätena.

Gösta Lövgren, Stockholm, hade patent på produkten och han hade lagt ut tillverkningen till
företaget. Produkten bestod av en galonklädd spånplatta.

Swed-Hus
Företaget startade hösten 1973 i lokaler vid Källebergsvägen. Det var Swedhus kommanditbolag som stod bakom satsningen i den starkt expanderande trähusbranschen.

Grundare var en kvintett med stor erfarenhet och yrkeskunskap: Gunnar Lägersten, Rune Olofsson, John Svensson, Sigurd Filipsson och Weine Svensson. Några år var också Ingemar Broddegård från Sävsjö med i företaget.

Tillsammans med två anställda producerade man redan första året för cirka fem miljoner kronor. 1975 byggdes fabriken till och kom därefter att omfatta närmare 6 000 m2. Simon Elgh och Curt Hjälmefjord anställdes som försäljare.

Man planerade att ganska snart komma upp i en produktion av 200 hus/år. 1977 var ett 50-tal
anställda i produktionen och på kontoret. Företaget hade då elva försäljningskontor ute i landet.
Omsättningen var cirka 20 miljoner kronor.

Hus exporterades till Norge och Finland och man hade goda förhoppningar om snabbt ökade siffror. I en närliggande fabrik, också den på Källebergsvägen, producerade man olika detaljer som komplement till husfabriken.

1982 hade omsättningen stigit till 46 miljoner kronor. 300 hus tillverkades och en order till Norge verkade lovande. I det läget lämnar Lägersten och Filipsson företaget efter nästan tio års engagemang. John Svensson och Ingemar Broddegård hade stigit av tidigare. Rune Olofsson och Weine Svensson beslöt sig då för att på egen hand driva företaget vidare.

Vikande konjunkturer, stora kundförluster bl.a. i Schweiz, stigande räntor på utlandskrediterna med försämrad likviditet som följd gjorde att husfabriken kom på obestånd med konkurs som följd 1983.

GEMA
Gunnar Lägersten och hans systerson Mats Ewers från Värnamo startade Gema 1982. Det var ett större varuhus för kläder och skor med en affärsyta på 1 106 m2.

De första anställda på Gema var Marianne Strömqvist, Sonja Knutsson, Margareta Malmgren, Birgitta Fasth, Vivan Karlsson, Elisabeth Gunnarsson, Mariette Abrahamsson, Ingvar Almqvist, Margareta Lägersten och Agneta Ewers.

I mitten av 80-talet utökades varuhuset med livsmedel och en charkuteriavdelning med kyl- och frysrum. I slutet av 80-talet överlät Gunnar och Margareta Lägersten sin del i företaget till Mats och Agneta Ewers, som drev varuhuset vidare. I början av 90-talet drogs varuhuset med försämrad lönsamhet och 1994 lades det ner.